intelligens
1intelligens — • förstånd, tankeförmåga, förnuft, fattningsförmåga, intelligens • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt • intellekt, förstånd, intelligens • klokhet, förstånd, förnuft, visdom, omdöme, intelligens, skarpsinne …
2intelligens — in|tel|li|gens sb., en, er, erne, i sms. intelligens , fx intelligenstest …
3Intelligens — Godt nemme, forstand, kløgt …
4intelligens — s ( en, er) …
5förstånd — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt • intellekt, förstånd, intelligens • förnuft, förstånd, vett, omdöme, klokhet, vishet • förstånd, tankeförmåga, förnuft, fattningsförmåga, intelligens • klokhet, förstånd, förnuft,… …
6insikt — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt …
7kognition — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt …
8intelligent — intelligent, ente [ ɛ̃teliʒɑ̃, ɑ̃t ] adj. • 1488; lat. intellegens → intelligence 1 ♦ Qui a la faculté de connaître et de comprendre. Les êtres intelligents. ⇒ pensant. 2 ♦ Qui est, à un degré variable, doué d intelligence. ⇒ capable, éveillé,… …
9intelligente — ● intelligent, intelligente adjectif (latin intelligens, entis) Se dit de l être humain en tant qu il conçoit et saisit les rapports entre les choses : L homme est un être intelligent. Se dit, par analogie avec l être humain, d animaux, de… …
10inteligent — INTELIGÉNT, Ă, inteligenţi, te, adj. Înzestrat cu inteligenţă; deştept, ager la minte, pătrunzător. ♦ Care denotă inteligenţă (1). – Din fr. intelligent, lat. intelligens, ntis. Trimis de Alex, 13.09.2007. Sursa: DEX 98 Inteligent ≠ mărginit,… …
