förmåga
1förmåga — • behörighet, tillåtelse, rättighet, fullmakt, legitimation, auktorisation, myndighet, berättigande • kapacitet • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft • kompetens, duglighet,… …
2förmåga — s ( n, förmågor) duglighet, äv. duglig person …
3förutsättningar — • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft …
4potens — • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft …
5duglighet — • lämplighet • kapacitet, förmåga, duglighet, kompetens, resurser • kompetens, duglighet, förmåga, skicklighet, sakkunskap • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft …
6skicklighet — • kompetens, duglighet, förmåga, skicklighet, sakkunskap, befogenhet • kompetens, duglighet, förmåga, skicklighet, sakkunskap • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft …
7begåvning — • geni, genialitet, talang, begåvning, virtuos • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft • kapacitet, förmåga, duglighet, kompetens, resurser …
8kapacitet — • energi, kraft, kapacitet, uthållighet • kapacitet, förmåga, duglighet, kompetens, resurser • förmåga, begåvning, läggning, skicklighet, duglighet, kapacitet, egenskaper, förutsättningar, potens, kraft …
9kompetens — • kapacitet, förmåga, duglighet, kompetens, resurser • kompetens, duglighet, förmåga, skicklighet, sakkunskap …
10förstaslagsförmåga — s ( n) förmåga att med ett första (kärnvapen)angrepp tillintetgöra motståndarens förmåga att slå tillbaka …
