bevislig
1bevislig — • bevisbar, påvisbar, välgrundad, evident • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
2bevislig — be|vis|lig (el. beviselig) adj., t, e, som adv. også uden t, fx det er bevislig(t) godt for kroppen at motionere (jf. § 38. Adverbialer dannet af adjektiver på ig eller lig) (som kan bevises) …
3evident — • bevisbar, påvisbar, välgrundad, evident • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
4klar — • färdig • kristallklar • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
5påfallade — • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
6påtaglig — • real, saklig, verklig, faktisk, reell, konkret, påtaglig • faktisk, verklig, given, gripbar, påtaglig, reell, befintlig, inträffad • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident • handgriplig, påtaglig, kroppslig,… …
7skönjbar — • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
8synbar — • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident • synlig, synbar, siktbar, urskiljbar, visibel …
9tydlig — • överskådlig, lättfattlig, redig, tydlig, översiktlig, åskådlig • entydig, otvetydig, uppenbar, tydlig, tveklös • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
10uppenbar — • entydig, otvetydig, uppenbar, tydlig, tveklös • uppenbar, tydlig, klar, påfallade, synbar, skönjbar, bevislig, evident …
- 1
- 2
