αμωμητος
1αμώμητος — ἀμώμητος, ον (Α) άμεμπτος, άψογος, ανεπίληπτος. [ΕΤΥΜΟΛ. < ἀ στερ. + μωμητὸς «επικριτέος» < μωμῶμαι] …
2Ἀμώμητος — masc nom sg …
3ἀμώμητος — blameless masc/fem nom sg …
4ἀμωμήτως — ἀμώμητος blameless adverbial ἀμώμητος blameless masc/fem acc pl (doric) …
5ἀμώμητον — ἀμώμητος blameless masc/fem acc sg ἀμώμητος blameless neut nom/voc/acc sg …
6Ἀμωμήτοιο — Ἀμώμητος masc gen sg (epic) …
7ἀμωμήτοιο — ἀμώμητος blameless masc/fem/neut gen sg (epic) …
8Ἀμωμήτοις — Ἀμώμητος masc dat pl …
9ἀμωμήτοις — ἀμώμητος blameless masc/fem/neut dat pl …
10Ἀμωμήτοισι — Ἀμώμητος masc dat pl (epic ionic aeolic) …
Страницы